sockerrörsodlingar längs vägen som också kantades av plakat med
revolutionära slagord. Vi gjorde ett stopp i Bayamo som är känt för sin
musik. En orkester spelade olika typer av danser, salsa, cha cha mm och
vi fick också pröva på att dansa. Mycket turistiskt men ändå kul.
Bayamo är huvudort i provinsen Granma (döpt efter den båt som Fidel
Castro använde då han återvände med trupper till Cuba). Provinsen är
mycket framgångsrik och huvuddelen av alla grönsaker och ris i Cuba
kommer härifrån. Guvenören är gift med Fidels dotter vilket säkert
underlättat att få önskade förändringar genomförda snabbt. Det finns en
liten svensk koloni strax utanför staden på ca 16 familjer som invandrat
från USA.
Vi hade växlat till oss av den lokala valutan "Pesetas Nacional" som vi
bl.a. använde då vi åt glass på en "Cremeria". Marianne gillade inte
allas kösystemet här (viss del av kön stod i skuggan, vilket inte vi
inte uppmärksammade så de trängde sig före "när det blev deras tur").
Efter en lång dag kom vi så äntligen fram till Camaguey i lite duggregn
vi halv sjutiden på kvällen. Hotellet (den första
radiostationsbyggnaden, ligger bredvid järnvägsstationen) är fint med
trevliga äldre rum. Kostnadsläget på maten är betydligt lägre här än på
tidigare platserna vi besökt. Kanske ligger staden litet avsides. I
Camaguey lär de vackraste kvinnorna finnas, allt enligt Eva. Vi får
kolla och se imorgon.
På morgonen nästa dag utforskade vi staden med cykeltaxi. Två personer i
varje taxi. Staden var tidigare hårt ansatt av pirater som också
förstörde staden. Man byggde sedan upp staden med trånga gator och
labyrintkvarter för att göra det svårare att hitta i den och efter det
kom inte piraterna tillbaka.
Utanför den största kyrkan fanns flera jättefina bronsfigurer i naturlig
storlek gjorda av konstnärinnan "Martha Jime'nez". Hon hade även
fantastiska kvinnotavlor och både Marianne och Irene köpte varsin.
Tågen som kom till järnvägsstationen såg väldigt slitna ut. Var nog från
1940-talet. Det är väldigt osäkert att åka tåg för man vet aldrig när
man kommer fram. Förmodligen är allt nedslitet så det uppstår ständigt
fel som leder till förseningar.
USA är drömmen för de flesta bl.a. beroende på att väldigt många
familjer har släktingar som flytt dit. De skickar pengar till släkten på
Cuba och berättar om livet i USA. I kubansk TV visas också mycket
amerikanska filmer och då ser man ju hur amerikanarna har det.
Det finns inte tillräckligt med bussar så många lastbilar har byggts om
till bussar. Man sätter helt enkelt ett "hus" med bänkar på flaket och
bygger en trappa baktill som man går upp/nedför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar